Rättssystemet och domstolarna

Sverige har tre domstolsslag. De allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt, Högsta domstolen) prövar brottmål och tvistemål mellan enskilda. Förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätt, kammarrätt, Högsta förvaltningsdomstolen) prövar tvister mellan enskilda och myndigheter, till exempel om bidrag eller tillstånd. Därtill finns specialdomstolar för särskilda måltyper.

En grundläggande princip är oskuldspresumtionen: alla som misstänks för brott ska betraktas som oskyldiga tills en domstol bevisat motsatsen. Den som är misstänkt eller åtalad har rätt till försvarare och rätt att överklaga en dom till högre instans.

Polisen utreder brott, medan åklagaren beslutar om åtal ska väckas och för statens talan i domstol. Dessa roller hålls medvetet åtskilda från varandra och från domstolarna, som är självständiga och inte får styras av regering eller riksdag i enskilda ärenden.

Riksdagens ombudsmän (JO) granskar att myndigheter och domstolar följer lagar och sköter sina uppgifter korrekt, och kan ta emot klagomål från enskilda. Justitiekanslern (JK) har en liknande, delvis överlappande tillsynsroll gentemot staten.

Sverige bygger på rättsstatens principer: lagarna gäller lika för alla, ingen står över lagen, och den som bryter mot lagen ska kunna dömas i en oberoende domstol enligt en förutsägbar process.